Jag sitter i värmen på kontoret och tittar ut. Det ser kallt ut hinner jag tänka medans jag sveper in mig i en varm filt. Jag ser zebrorna och några av hästarna från mitt fönster. Känner att jag är lyckligt lottad som får leva mitt i det här. Vilken stor och härlig familj jag har. Lite hårigare än andras kanske men ack så härlig.
Jag hör julmusiken i radion, min man spelar det hela december. Vackert men ibland blir det lite tjatigt. Samma låtar om och om igen.
Jag hör sen hur hundarna på kontoret har somnat. Min Springer spaniel Zigge ligger på rygg och snarkar. Hans mörka stämma går inte att ta fel på.
Undrar tvivelaktigt om vi får snö i år eller om den kommer någon gång efter jul. För barnens skull hoppas jag den kommer. För min del så räcker det på julafton. Sen önskar jag mig helst vår, och gärna så snabbt som möjligt. Men just nu har jag det ganska bra under min filt och när jag tänker efter lite så känns det ändå lite fridfullt att Zigge snarkar, även om jag samtidigt förundras över att en hund kan låta så mycket.
Om några timmar är det mörkt ute och de djur som ska in står och mumsar på sitt hö i stallet. Då kan jag njuta av tända ljus och en varm brasa medans barnen berättar om sin dag i skolan.